Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Fångstrapport’ Category

Dörröppnaren

Brottsplatsen

Brottsplatsen

Wobblern stryker strax över en murken gren som befinner sig strax under vattenytan. Som en blixt attackeras den underifrån med våldsam kraft av en guldglänsande fisk. Dessvärre missar fisken sitt tilltänkta byte och wobblern kommer tilltufsad och rädd tillbaka till mig.

– Den här är riktigt stor, tänker jag för mig själv.

Med hög koncentration och kirurgisk precision kastar jag åter ut den i strömmen för att ånyo försöka locka till hugg. Återigen simmar wobblern med sin förföriskt lockande stjärt över brottsplatsen och denna gång gör fisken inget misstag. Eller ett enormt misstag hur man nu ser det.

Kampen varar i uppskattningsvis 20 sekunder innan håvens nät omsluter dess kropp. Jag tar mig trevande upp från sandbanken där jag nyss stått och drillat och beger mig mot säkrare mark för att kroka av och fota.

Det är inte åns största, definitivt inte dess minsta men absolut årets första.

Dörren står nu på glänt. Passa er.

DSC_0316

Annonser

Read Full Post »

Mitt fiskesug efter 12 dagars nonstop arbetande nere i Varberg var inte på topp när ett sms landade i luren från Håvets gäddkung. Jag fick i samma sms en bifogad bild som skvallrade om att det var gott och väl bärande is i en mindre sjö i trakten.
Jag gav med mig och Mackan tog på sig att försöka lösa betesfisk till fisket. Jag hinner knappt lägga ner telefonen innan ytterligare sms trillar in där det står: ”Fixat!”

Följande morgon beger vi oss till sjön och ser att det redan står en bil parkerad. Herrarna är någon minut före oss och har redan valt plats när vi halkar ut på isen. En av herrarna i fråga visar sig vara en välkänd redskapshandlare i trakten. Vi växlar några ord och halkar vidare.

Fisket som följer kan beskrivas med ett ord: Skit! Tre fäll och två fiskar upp blev det magra resultatet. Så är fisket ibland, en skön (men blåsig) dag på sjön hade vi i alla fall. Vi packar ihop och på vägen passar vi på att prata med våra vänner på andra sidan sjön om gäddfiske, redskap och allt där emellan.

Det krävdes bara ett ispass för min del att få tillbaka suget efter öppet vatten och vårfiske.

Ha det!
/TL

20140126-212356.jpg20140126-212416.jpg20140126-212511.jpg

Read Full Post »

Gemytlig ensamtur

DSC_1936

Lördagen den 26 oktober blev en väldigt bra dag. Redan tidigt på morgonen kände jag att det var dags att ge den stridbara höstgäddan en chans att visa upp sig. Med bultande hjärta packade jag ner grejerna och begav mig mot den fagra, men ack så näckrosrika, Svaneholmssjön. Minnesgoda läsare minns kanske inlägget från sommaren 2012 som handlade om just nämnda sjö. I länsstyrelsens sammanställning över sjön (2012) framgår det att bottenfaunan är unik och mycket artrik vilket gör den mycket viktig. Bland annat lever här snäckan Segmentina nitida som är en riktigt raritet. Fiskbeståndet i sjön är också gott och består av gädda, abborre, sarv, ruda, mört, sutare,

Som ni vet är jag oerhört svag för slott och fiskar i regel bättre i närheten av dessa. Vid Svaneholmssjön ligger passande nog det senmedeltida Svaneholmsslott som erbjuder båtuthyrning för en överkomlig summa. Värt att nämnas är alla de spöken som uppges husera inom slottets väggar.

De mest frekventa spökena är:

  • Vita frun – Vitklädd med långa svarta lockar.
  • Mannen med slängkappan – Påstås vara Fredrik II av Danmark på jakt efter ungdomskärleken Anna Hardenberg.
  • Grå munken – Murades in i källarvalven, trots det så hjälper han till att bära tunga drickbackar från källaren.
  • Vackra damen – En intrigmakerska som ska ha mördat sin man.
  • Håriga mannen – Ligger under sängar och sträcker fram sina håriga armar.
  • Skytten – Väcker folk med sina gevärsskott.

DSC_1934

Väl ute på sjön insåg jag att jag inte var ensam om att ha valt Svaneholmssjön som rekreationsplats.  Jag kunde räkna till ytterligare tre båtar med vardera två fiskare som var i full färd med att kasta efter gädda. Jag inledde med att kasta av en liten vik som var belägen just nedom slottet. Minnesgoda läsare minns kanske den sympatiske man jag stötte på vid mitt förra besök som hävdade att han vid ett tillfället fick ”ett dussin” gäddor på nämnda ställe. Samme mans frys är dock troligtvis fylld av detta dussin för det högg inte jättemycket denna gången.

DSC_1919

Jag rodde vidare på sjön och njöt av den höga höstluften. Jag observerade ett flertal fågelarter däribland knipa, gräsand, knölsvan, skäggdopping och sothöna. Männen i de andra båtarna fortsatte kasta och plötsligt stod en av dem med böjt spö. Jag fyllde kampen på håll och fick slutligen se honom håva en fin fisk på uppskattningsvis 2 kilo. Stärkt av detta fortsatte jag min egen jakt och rodde mot en liten ö som var belägen i den norra delen av sjön. Strax öster om denna ö ankrade jag upp och hällde upp en stärkande kopp kaffe. Samlade kraft och inspiration. När muggen var tömd och koffeinet kommit ut i min kropp hakade jag på den gamle trotjänaren Bomber 17A, som jag hyser ett stort förtroende för, och kastade ut.

DSC_1928

Det tog bara två vevtag innan jag för första gången under 2013 fick känna de härliga knyckarna av en gädda. Fisken var i god kondition men drillen blev kort och intensiv. Wobblern satt fint i mungipan och kunde enkelt avlägsnas. I båten vägde jag den till 1250 g innan den fick simma ner i djupet igen. När jag tittade upp från relingen fick jag två tummar upp av mina nya vänner i båten 50 meter bort vilket fick en våg av samhörighet och vänskap att skölja genom min späda kropp.

En av bättre storlek

Det började skymma över sjön så jag beslöt att röra mig mot slottet igen. På vägen tillbaka fick jag återigen bevittna en intensiv drill i en av de andra båtarna. Denna fisk var av lite mindre storlek och jag gjorde tummen upp. På vägen hem stannade jag ett flertal gånger för att studera alla de rovfåglar som cirklade över fälten. Jag noterade ormvråk, ett flertal glador samt en brun kärrhök.

DSC_1951

Avslutningsvis vill jag nämna några ord om vad fiske är för mig idag.

För Viktor 25 år.

Fisket är idag en pusselbit i pusslet som heter en fulländad upplevelse för alla sinnen. Övriga pusselbitar varierar beroende på omgivningen men om vi tar utflykten på Svaneholmssjön som typexempel ingick följande pusselbitar:

Höstsolen, den vackra kulissen med slottet i bakgrunden, de övriga båtarna ute på sjön, fågellivet, de gula träden och den klara luften, resan dit och hem som bjöd på många vackra vyer och nya möten med rovfåglar (som jag är så fascinerad av!), kaffet och muffinsen, samtalet med mannen i slottets båtuthyrning.

Svaneholms slott DSC_1952 DSC_1953

Jag har även märkt att jag älskar att fiska utan ekolod. Det behov jag tidigare hade av att ha kontroll på sjöns djup, fiskbestånd osv är nu utbytt mot ett behov av att känna mig helt aningslös. Jag vill bara driva omkring och kasta på platser där det kan tänkas vara bra. Jag vill inte kontrollera naturen, jag vill uppleva dess gränslöshet och ständigt bli överraskad.

Trevlig söndag!

DSC_1904

Read Full Post »

Skånesommar


Med undantag för ett par tillfälliga besök i hembygden har majoriteten av min sommar upplevts i Skåne. Till min stora glädje har jag upptäckt att detta landskap fått ett alldeles eget rum i mitt naturälskande hjärta. Trampandes på min cykel har jag konsumerat det vackra landskapet och vid ett par tillfällen har jag hyrt mig en båt och utforskat några av de otaliga sjöar som finns här. Båtuthyrarna har tyvärr inte kunnat erbjuda motor vilket har inneburit att jag enkom har ägnat mig åt spinnfiske vilket har gett klent resultat. Nedan kan ni se en karta: de fyra sjöar,1-4,  som har en röd ring omkring sig har jag besökt, den sjön som har en grön ring omkring sig, 5,  ska jag besöka.

1. Vaxsjön. En liten fin bad och fiskesjö som jag spinnfiskade i förra veckan. Resultatet blev en liten gädda strax under kilot. Eftersom mina medresenärer i båten inte upplevde riktigt samma entusiasm som jag gjorde blev det faktiskt bara två kast totalt vilket innebär en utdelning på 50% av kasten, inte illa! Jag har för avsikt att komma tillbaka och utforska denna sjö då den, enligt damen jag hyrde båten av, hyser stora gäddor!

2. Vombsjön. Enligt sägnen är Vombsjön en av Europas bästa abborrsjöar. När jag besökte den tidigare i somras var den av Europas blåsigaste sjöar. Eftersom motor saknades blev det en stormig kamp i motvind innan vi gav upp och åkte tillbaka till hamnen. Om tillfälle ges ska jag även försöka ge denna sjö en ytterligare chans i sommar då den, utöver otaliga sägner, även är väldigt estetiskt tilltalande.

3. Häckebergasjön. Under en cykelsemester i början av juni passerade vi det ståtliga Häckeberga slott som ligger alldeles intill den fagra Häckebergasjön. Natten spenderades i ett tält strax intill strandbrinken och givetvis hanns även lite fiske med. Trots att sjön kokade av småfisk fick vi inte upp någonting men kvällens blev ändå minnesvärd då vi både fick se två livs levande kattugglor samt höra en kronhjort som brölade alldeles intill tältet.

4. Svaneholmssjön. Under tidigare nämnda cykelsemester stannade vi även till vid det ståtliga Svaneholms slott där lunch åts och båt hyrdes. Även här fanns det en dam i båtuthyrningen som berättade gamla myter om storgäddor men de såg vi tyvärr inte röken av. Vad vi däremot såg var en väldig massa sjögräs som låg utspritt över hela sjön. Vi träffade en skrålande skåning i en båt. Hans livsuppgift för stunden var att hålla sjön ren från just sjögräs vilket i mina ögon är ett högst beundransvärt men oerhört otacksamt kall. Han gav oss några tvivelaktiga fisketips samtidigt som han berättade om ett klassiskt fiske han haft då han drog upp 13 gäddor på samma fläck…

Här finns mer info om mannen och hans livsverk: http://www.ystadsallehanda.se/skurup/article1215767/Svaneholmssjoumln-aringter-fiskarens-varingta-droumlm.html

5. Ringsjön. I hjärtat av Skåne ligger Ringsjön som en gång i tiden var oerhört förgiftad men som genom strålande insatser från engagerade människor, blivit klar och fin igen. Denna sjö har jag ännu inte besökt men jag planerar att göra det under nästa vecka. Till min stora glädje har jag funnit en båtuthyrning som hyr ut motorer vilket borgar för storfisk!

Om det är någon Håver som vill komma ner i nästa vecka, alltså v.35, och sällskapa med mig vore det trevligt. För den jaktintresserade kan jag även utlova span efter kronhjort, dovhjort, vildsvin, fasan och rapphöna. Jag står för logi samt guidning.

Här är ett gäng bilder från sommarens eskapader som ni kan njuta av, gärna med Edvard Perssons klassiska dänga Jag har bott vid en landsväg..på svag volym i bakgrunden.

Jag skickar även med några bilder från vårt underbara månskensfiske på Ärtingen förra helgen då Bo tog en fin gädda i den mytomspunna ”Skåran”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Read Full Post »

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter debaclet på Öresjö var vi åter uppe i Rångedala för att tämja dess vildsinta vårgäddor. Naturen sjöng som vanligt sin hyllningssång till våren genom skrik från tranor och andra trivsamma läten från de nyanlända sångsvanarna och grågässen.

En älgkalv stod fromt och tittade på oss när vi kom och gled fram i Helmers förlovade båt. Livet lekte återigen, med andra ord.

Klockan var strax före 06:00 och jag var fortfarande lite sömndrucken när den första gäddan högg och sånär slet mitt spö ur min hand. Mot en dimridå, likt den i Lützen 1632, såg jag en väldig fisk vältra sig i ytan och blodet började sjuda. En kamp som innehöll det klassiska givande och tagandet följde, men till skillnad mot Gustav II Adolf stod jag pall motståndarens attacker och kunde slutligen se min kombattant gå i håvgarnet. En praktfull pjäs i fin kondition som innan returnering vägdes till 5.1 kg.

Därefter kunde vi äntligen plocka fram termosar, mackor och annat livselixir. Markus visade att han fortfarande håller genom att bända upp två fiskar på 2.7 respektive 3.6 kg. Jag rundade av med en klassisk 0.7a.

Ännu en strålande vårdag kan läggas till minnenas arkiv. Idag går tåget tillbaka till verkligheten.

Jag vill tacka Markus för tre härliga dagar med många minnesvärda diskussioner och iakttagelser. Jag vill även tacka de vackra omgivningarna runt Sparsör som är svårslagna i sin prakt vid denna tiden på året. Slutligen sänder jag även en tacksam tanke till Jim för den professionellt guidade rådjursspårningen i torsdagskväll, det var en uppvisning!

Den mytomspunna morfarn har ännu kvar sitt rekord i Öresjö men det gör mig inte så mycket. Upplevelser mäts inte i kilon, som Jim brukar säga.

 

Read Full Post »

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dimslöjorna svepte fjäderlätta över Tärbys ängar när jag och Markus, nyfiket iakttagna av ett dussin rådjur, anlände till de klassiska sjöarna klockan 05:45 i morse.

Men vänta nu! Var det inte i Öresjö som fisket och rekordförsöket skulle ske?

Jo så var tanken, men på grund av att båtplatsen Vassviken fortfarande var isbelagd i morse valde vi istället att spendera dagens pass i Rångedala för att vara lagom uppvärmda till morgondagens fiske som kommer ske på  Öresjö.

Nog om det.

När Helmers träskdödare väl var frigjord och vi precis lagt ut våra beten, presenterade sig dagens första gädda. Den utgjorde startskottet på en härlig dag som innehöll allt man som vårfiskare kan önska sig. Solen kysste våra vinterbleka nunor och gäddor som högg i tid och otid höll våra härdade kroppar varma. Totalt fick vi nio stycken gäddor som var rättvist snedfördelade, 6 till Markus och 3 till mig.

Fångsterna såg ut enligt följande:

Markus fångster

Tid                Vikt               Bete

06:55             3,8kg             Sproon

07:05             2,0kg             Westin

07:45             1,5kg             Sproon

09:47             2,8kg             Sproon

09:57             1,6kg             Sproon

Viktors fångster

Tid                Vikt               Bete

09:05             1,6kg             Strike Pro Giant

10:20             1,0kg             Zalt

14:00             3,5kg             Rapala Magnum

Värt att notera 1: Min drömstart i Guldgäddan är ett faktum.

Värt att notera 2: I kanalen mellan sjöarna låg ett träd som vi var tvungna att kapa för att komma förbi, se bild ovan.

Värt att notera 3: Tiden mellan huggen ägnades åt skvaller, mat, fågelskådning, anekdoter och lögner. Vi blev även under 45 minuters tid grundligt iakttagna av en medelålders kvinna i blå kofta, Nice!

Read Full Post »

Skeddrag och vänskap

Hade man på håll skådat de två unga männen som i Finnekumlasjön den 26e november försiktigt gled intill sjökanten i Helmers välsignade träskdödare till båt så hade man troligtvis inte gissat att de under den nyss avslutade fisketuren fångat Håvets största gädda genom tiderna.

Det låg något förnöjt och harmoniskt över deras rörelser. De hjälptes åt med att tömma och förtöja båten. Med gemensamma krafter fyllde de bilen med spön, rullar och termosar och försvann ödmjukt från platsen med en mjuk uppväxling.

Drygt sju timmar tidigare hade de två vännerna lösgjort samma båt och styrt kosan mot de angränsande sjöarna Mellsjön och Marsjön. Kamraterna som på grund av rådande livssituationer inte sett varandra på ett par månader men som mer eller mindre vuxit upp ihop kände båda en stor vällust över att åter sitta i samma båt och prata om livets väsentligheter.

När två eller flera människor, likt de två kamraterna, växer upp tätt tillsammans så utvecklar de, med få undantag, ett gemensamt språk som är unikt för varje vänskapskonstellation. Detta fenomen gav de två kamraterna prov på direkt.

Den något yngre kamraten som fann en kär gammal vän i sin betesbox, en orange Rapala Original, utbrast triumferande:

– Gammal kärlek rostar aldrig!

Den något äldre replikerade då reptilsnabbt:

– Gamla krokar rostar i regel.

Denna konversation ser för en utomstående lekman inte mycket ut för världen men för de som vart med på hela resan säger den allt.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vid en höstgul vass lite senare på förmiddagen hände något vackert. Den av de två vännerna som har en lite mer romantisk läggning till fiske klargjorde, efter ett par timmars resultatlöst spinn med wobbler, plötsligt:

– På hösten vill gäddorna ha långsamt hemvevade, fladdrande skeddrag. 

Han bytte ut sin Zalt-wobbler mot ett silvrigt 35 grams Atom som han aldrig tidigare haft ett hugg på och kastade ut.

Sju sekunder slet det till i hans luggslitna spö och en energisk höstgädda klargjorde distinkt att en krok i mungipan definitivt inte var vad han hade räknat med när han vakande den morgonen.

Den unge mannen och den vildsint kämpande fisken gav och tog i ett par minuter innan mannen slutligen avgick med segern såsom Goliat bör göra. Storleken och vikten på fisken var ringa men mannen var mycket lycklig ändå. Hans teori om att höstgäddor föredrar fladdrande skeddrag hade visat sig stämma vilket smög in en känsla av att kunna bemästra naturen i mannen vilket givetvis bidrog till hans fortsatta harmoniska sinnesstämning.

Den andra kamraten i båten, som vanligtvis brukar vara den av de två som fångar de största fiskarna, kastade enträget vidare med sin Jerkbait. Vassrugge efter vassrugge söktes av och slutligen vann trägen som brukligt. En grann trekilos gädda slog sina kraftfulla käftar kring den förrädiska träskapelsen och låg en kort stund senare på båtens durk med ett förvånat ansiktsuttryck.

När regnet, som dittills hade haft vett att hålla sig borta, slutligen bröt fram beslöt de två vännerna sig för att börja dra betena efter båten istället- mjukt och tassande kryssade de fram över sjöns oroliga yta. Vid två tillfällen hade den skeddrags-romantiserande mannen hugg på sin wobbler men lyckades olyckligtvis inte kroka fiskarna rejält.

När de hade kryssat ett tag så sprätte de äntligen till i den äldre mannens spö. En spännande och långvarig kamp inleddes och de båda noterade tidigt att fisken hade en för vikten gynnsam uppsättning gener.

Vem som var David och vem som var Goliat i denna kamp är svårt att sia då de båda turades om att spänna musklerna för varandra. Slutligen stod i alla fall den äldre kamraten som segrare och den bastanta fisken lyftes in i båten. De två kamraterna krokade av, mätte, vägde och fotograferade den lugna fisken på ett smäckert sätt och gav den två minuter senare åter chansen att simma i sjöns klara vatten. Vågpilen hade stannat på 8600 kilogram och mätstickan på 115 cm vilket gjorde den till en överlägsen rekordfisk i Håvets snart tolvåriga historia.

Lyckliga och förvissade om att de hade skrivit historia åkte de två vännerna hemåt i det stillsamma höstregnet.

Hade man skådat de båda på nära håll så hade man inte kunnat undgå deras belåtna leenden som talade om att det hade varit en bra dag.

Det var tillfreds med livet.

De hade åter på nära håll upplevt två av de tre fundamentala sakerna i livet- vänskapen och fisket.

De hade åter upplevt en fiskedag att spara i minnenas arkiv.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: