Lördagen den 26 oktober blev en väldigt bra dag. Redan tidigt på morgonen kände jag att det var dags att ge den stridbara höstgäddan en chans att visa upp sig. Med bultande hjärta packade jag ner grejerna och begav mig mot den fagra, men ack så näckrosrika, Svaneholmssjön. Minnesgoda läsare minns kanske inlägget från sommaren 2012 som handlade om just nämnda sjö. I länsstyrelsens sammanställning över sjön (2012) framgår det att bottenfaunan är unik och mycket artrik vilket gör den mycket viktig. Bland annat lever här snäckan Segmentina nitida som är en riktigt raritet. Fiskbeståndet i sjön är också gott och består av gädda, abborre, sarv, ruda, mört, sutare,
Som ni vet är jag oerhört svag för slott och fiskar i regel bättre i närheten av dessa. Vid Svaneholmssjön ligger passande nog det senmedeltida Svaneholmsslott som erbjuder båtuthyrning för en överkomlig summa. Värt att nämnas är alla de spöken som uppges husera inom slottets väggar.
De mest frekventa spökena är:
- Vita frun – Vitklädd med långa svarta lockar.
- Mannen med slängkappan – Påstås vara Fredrik II av Danmark på jakt efter ungdomskärleken Anna Hardenberg.
- Grå munken – Murades in i källarvalven, trots det så hjälper han till att bära tunga drickbackar från källaren.
- Vackra damen – En intrigmakerska som ska ha mördat sin man.
- Håriga mannen – Ligger under sängar och sträcker fram sina håriga armar.
- Skytten – Väcker folk med sina gevärsskott.
Väl ute på sjön insåg jag att jag inte var ensam om att ha valt Svaneholmssjön som rekreationsplats. Jag kunde räkna till ytterligare tre båtar med vardera två fiskare som var i full färd med att kasta efter gädda. Jag inledde med att kasta av en liten vik som var belägen just nedom slottet. Minnesgoda läsare minns kanske den sympatiske man jag stötte på vid mitt förra besök som hävdade att han vid ett tillfället fick ”ett dussin” gäddor på nämnda ställe. Samme mans frys är dock troligtvis fylld av detta dussin för det högg inte jättemycket denna gången.
Jag rodde vidare på sjön och njöt av den höga höstluften. Jag observerade ett flertal fågelarter däribland knipa, gräsand, knölsvan, skäggdopping och sothöna. Männen i de andra båtarna fortsatte kasta och plötsligt stod en av dem med böjt spö. Jag fyllde kampen på håll och fick slutligen se honom håva en fin fisk på uppskattningsvis 2 kilo. Stärkt av detta fortsatte jag min egen jakt och rodde mot en liten ö som var belägen i den norra delen av sjön. Strax öster om denna ö ankrade jag upp och hällde upp en stärkande kopp kaffe. Samlade kraft och inspiration. När muggen var tömd och koffeinet kommit ut i min kropp hakade jag på den gamle trotjänaren Bomber 17A, som jag hyser ett stort förtroende för, och kastade ut.
Det tog bara två vevtag innan jag för första gången under 2013 fick känna de härliga knyckarna av en gädda. Fisken var i god kondition men drillen blev kort och intensiv. Wobblern satt fint i mungipan och kunde enkelt avlägsnas. I båten vägde jag den till 1250 g innan den fick simma ner i djupet igen. När jag tittade upp från relingen fick jag två tummar upp av mina nya vänner i båten 50 meter bort vilket fick en våg av samhörighet och vänskap att skölja genom min späda kropp.
Det började skymma över sjön så jag beslöt att röra mig mot slottet igen. På vägen tillbaka fick jag återigen bevittna en intensiv drill i en av de andra båtarna. Denna fisk var av lite mindre storlek och jag gjorde tummen upp. På vägen hem stannade jag ett flertal gånger för att studera alla de rovfåglar som cirklade över fälten. Jag noterade ormvråk, ett flertal glador samt en brun kärrhök.
Avslutningsvis vill jag nämna några ord om vad fiske är för mig idag.
För Viktor 25 år.
Fisket är idag en pusselbit i pusslet som heter en fulländad upplevelse för alla sinnen. Övriga pusselbitar varierar beroende på omgivningen men om vi tar utflykten på Svaneholmssjön som typexempel ingick följande pusselbitar:
Höstsolen, den vackra kulissen med slottet i bakgrunden, de övriga båtarna ute på sjön, fågellivet, de gula träden och den klara luften, resan dit och hem som bjöd på många vackra vyer och nya möten med rovfåglar (som jag är så fascinerad av!), kaffet och muffinsen, samtalet med mannen i slottets båtuthyrning.
Jag har även märkt att jag älskar att fiska utan ekolod. Det behov jag tidigare hade av att ha kontroll på sjöns djup, fiskbestånd osv är nu utbytt mot ett behov av att känna mig helt aningslös. Jag vill bara driva omkring och kasta på platser där det kan tänkas vara bra. Jag vill inte kontrollera naturen, jag vill uppleva dess gränslöshet och ständigt bli överraskad.
Trevlig söndag!
Alltid lika intressant läsning, kul!